- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
70

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och retlig ju mer hon tänkte på denna möjlighet. I fall
hon fått träffa Sven, hade det ej varit hälften så svårt att
vänta, men nu blef det outhärdligt. Hon insåg, att hon
måste tvinga sina tankar in i en annan riktning, och ehuru
hon ej hade det minsta att göra på teatern denna förmid-
dag, beslöt hon likväl att gå dit.

Nedkommen på gatan stod hon en stund obeslutsam
utan att veta, om hon borde begifva sig till teatern eller ej.
I dag var det blott sångrepetition med herrarne och de
skulle antagligen börja skämta med henne, ifall hon kom
upp just nu. Tvekande och obeslutsam styrde hon kosan
mot Östermalm. Efter en halftimmes promenad stannade
hon utanför det hus, där Sven bodde. Fastän hon sagt
fadern motsatsen, visste hon mycket väl, hvar det var, hon
hade frågat Sven därom flere gånger och noga inpräglat
adressen i sitt minne i likhet med allt, som rörde Sven.
Hon ämnade gå vidare, men hastigt kom det öfver henne
ett oemotståndligt begär att se och tala med honom. Hon
kände, att föräldrarne och äfven många andra skulle anse
detta steg, hon ämnade taga, opassande, men hon kunde
ej hjälpa det, hon måste träffa Sven.

Hon skyndade in genom porten och stirrade envist till
venster för att slippa möta portvakterskans ögon, hvilka
följde henne genom rutan på väggen. I andra trappan
hejdade hon sig. Kanhända han skulle anse henne efter-
hängsen för att ej säga något ännu värre. Hon knep hårdt
ihop sina fylliga läppar, och ögonen blixtrade hotfullt . . .
Åhnej, Sven blef bestämdt tacksam för hennes förtroende
till honom, hon kände honom för väl att tänka sig något
annat. Och så måste hon hafva visshet till hvarje pris.
Af Sven själf önskade hon höra, hvad fadern möjligtvis
kunde snappa upp om dotterns fästman . . . fästman ja,
och Sven, som ej hade en aning därom, hvad skulle han säga?

Hon gick vidare uppför de två återstående trapporna.
Där var hans dörr med sitt visitkort. Hon lutade sig fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free