Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ledsen . . . Han skrattade hjärtligt. — Hvar-
för det?
— För att jag kom upp till dig förstås.
— Det är ju ingenting ovanligt, att en ung dam be-
söker en hygglig gosse nu för tiden. — Stig in, snälla du!
— Ja men du är ju inte ensam.
— Så mycket bättre. — Han funderade en stund, hur
han utan att framställa hennes besök i en skef dager borde
föreställa henne för vännerna där inne, och snart hade han
funnit svaret därpå samt hviskade ömt i hennes öra. —
Julia, låt mig presentera dig som min fästmö.
Det glimmade till i hennes ögon. Utan ett ord till
förklaring, utan deras åtgörande ordnade sig allt på bästa
sätt, hon blef så glad att hon kramade hans hand hårdt
mellan sina, och lika motbjudande, som det nyss förefallit
henne all visa sig för Svens vänner, lika ifrig blef hon nu
att följa honom. Hon nickade leende ett ja.
— Tack! sade han enkelt och bjöd henne armen för
att föra henne in.
— Min fästmö, fröken Svan . . . artisten Brunius . . .
artisten Strömstedt och . . . ja Bagge känner du ju förut.
Fullkomligt obesväradt tryckte Julia deras händer och
skrattade litet åt Bagges snopna min. För alla äfven för
Sven var den nya titeln »min fästmö» en öfverraskning,
men Julia hade redan gjort sig förtrogen dermed och njöt
obeskrifligt af den värdighet, som därmed gafs åt henne.
Brunius var en lång blek yngling klädd med nästan
ängslig elegans. Han läspade litet, så vida han ej blef ifrig,
då glömde han det, för öfrigt bemödade han sig ständigt att
uppträda korrekt. Hvad han egentligen menade med sitt
»korrekt», fick man aldrig veta, troligtvis ansåg han det
vara detsamma som en väl vårdad klädsel, kortklippt hår och
små vaxade mustacher. Han var med ett ord snobbig,
men det oaktadt omtyckt bland kamraterna, ty denna hans
korrekthet fans endast på ytan, i öfrigt var han öfverdrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>