- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
75

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon fruktade att det var mycket värre, än det verkligen är.
Och pappa sedan, du skulle ha hört, hur han väsnades i
morgse, du skulle ha hört det, Sven.

— Stackars liten . . .! Sven lade ena armen beskyd-
dande kring hennes axlar och drog henne smekande
intill sig.

— Jag blef så rysligt ledsen, då pappa rusade ut och
skrek, att han skulle taga rätt på, hvad du var för en
herre. Ja du, det sa’ han. Jag visste inte alls, hvad jag
skulle taga mig till och så gick jag hit, till hvem skulle
jag annars gå?

Han blef rörd öfver hennes barnsliga hjälplöshet och
sade ännu en gång.

— Tack Julia, tack för att du kom till mig!

Så snart hon märkte, att hans deltagande blifvit väckt,
ville hon ännu mer öka detsamma och sade för den skull.

— Jag borde egentligen ha gått till teatern, de ha
repetition der, men jag kunde inte . . . nej jag kunde inte,
jag måste träffa dig.

Leende åt hennes små bekymmer, hvilka föreföllo
honom så futtigt obetydliga bredvid deras gränslösa kärlek,
strök han laugnande hennes lena hår.

— Sven, hur ska vi nu göra?

— Göra, hvad menar du?

— Åh du förstår mig nog.

— Nej, inte alls.

Hon såg förskräckt upp till honom. Hon hade före-
satt sig, att han skulle föreslå förlofningen som den enda
utvägen och nu låtsade han icke ens fatta hennes mening.
Det första som slog henne var tanken på, hvad föräldrarne
och kamraterna skulle säga, ifall han drog sig tillbaka och
öfvergaf henne. Hon hade både i hemmet och på teatern
hört så mycket talas om männens obeständighet, att det ej
föreföll henne osannolikt, att Sven redan tröttnat. Och
pratet, det otäcka pratet, som antagligen blef en följd af att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free