Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sin dotter. Min far — han stannade och tänkte tyst
en stund — min far har ännu aldrig satt sig emot min
vilja, när jag velat något vigtigt. Jag kan aldrig för-
moda annat än, att han skall gilla mitt val. Om du inte
har någonting emot det, eklatera vi vår förlofning, så fort
jag mottagit deras svar på mitt bref.
Julia nickade instämmande och frågade efter ett kort
uppehåll.
— Hör du, de ä’ ju rika?
Han kände sig obehagligt berörd af hennes nyfikenhet
och lyckades endast med ansträngning tillbakahålla ett
ovänligt svar, men nästa ögonblick blef han ond på sig
för den ogrundade misstro, som stuckit upp sitt hufvud
inom honom, och jagade bort den. Ifall Julia af någon
egennyttig bevekelsegrund velat göra sig underrättad om
hans förmögenhetsförhållanden, fans det tjogtals andra sätt
än att fråga honom därom.
— Egendomen är säkert värd hundratusen, svarade han
och tillade i afsigt att förjaga det intryck, som en penning-
frågas afhandlande dem emellan måste väcka. — Och nu
äro vi två snart ett, som det heter. — Han hörde själf,
att stämman klingade litet sträf, men han lyckades ej före-
komma det.
Äfven hon märkte det och såg sig hjälplös omkring,
som om hon anat, hvad han tänkt.
— Hvad jag har varit dum och elak, som missförstått
dig så. — Hon gömde sitt rodnande ansigte vid hans axel.
— Sven gräla på mig, gräla riktigt duktigt på mig, jag
förtjänar det verkligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
