- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
79

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

igenom. Hans glädje smittade till slut Lange, denne hade
ju ingen direkt anledning att vara afundsjuk, och sedan
erhöll Svan alla de upplysningar, han önskade, och de
voro ej få.

Hemkommen klappade han sin hustru på armen, någon-
ting, som han ej gjort sedan minst femton år tillbaka.
Och den gamla förbisedda fru Svan kände sig dubbelt
tacksam mot den blifvande svärsonen, som redan nu åstad-
kommit en dylik förändring i mannens och dotterns sätt.
Hon började längta efter honom, han måtte bestämdt vara
en ovanligt hygglig ung man.

Svan åt sin middag med strykande matlust och frågade
oupphörligt efter Julia, som ännu ej kommit hem. Han
klagade ej det minsta på maten, han hade annat att tänka
på, och i sitt stilla sinne tackade hans fru derför den
märkvärdige främlingen, hvars blotta omnämnande åstad-
kommit en dylik ändring till det bättre.

Ändtligen anlände Julia glad och strålande.

— Hvar har du hållit hus så länge? frågade fadren
med en menande blinkning, som skulle utvisa, att han på
förhand trodde sig veta det.

Julia rodnade lätt men svarade utan att blinka.

— Först gick jag till teatern, hvart skulle jag annars
gå? Sedan promenerade jag och Sven ett slag. — Det
dög naturligtvis ej att berätta, hur hon tillbragt flere tim-
mar ensam med sin fästman.

Svan skrattade och nickade gillande mot henne. Men
strax därpå erinrade han sig att en fars förnämsta skyldig-
het bestod i att tänka på sitt barns framtid. Hvad som
egentligen menades dermed, visste han inte alls, men från
sin teatertid ville han minnas, att lyckliga familjefäder all-
tid välsignade sina döttrar i en så högtidlig stund.

— Kära . . . kära barn började han med en stämma,
som vibrerade af väl spelad rörelse — du här genom ditt
kloka val gjort mig och din mor en ofantligt stor glädje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free