- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
83

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej men hvarför det? fortsatte Julia och bleknade
lätt, då hon tänkte på sitt hem, der modren ständigt be-
traktades som en nolla.

— Hon förstår mig bättre än pappa, och så, ser du,
Julia, för henne har jag aidrig haft någon hemlighet.

Hon suckade och tänkte:

— Så olikt Svens hem måtte vara mitt. — Högt sade
hon. — Ja du vet nog hvilket, som är bäst.

— Vet du hvad, återtog han och skrattade till ett tag.
— Jag, som sällan kan skrifva mer än högst två sidor,
hur gerna jag än vill, skref denna gång öfver nio.

— Så mycket! Hvad skref du då om?

— Om dig förstås,

Julia log och tryckle hans arm mot sin sida.

De sprungo kapp uppför de mörka trapporna, och då
han ändtligen hunnit henne, röfvade han girigt fyra kyssar
utom den, han fått löfte att taga.

— Sven . . . sluta då . . . nej hör du, sluta!

— Snart . . .

— Nej genast, hör du! — Hon satte skrattande sin
hatt, som under deras ystra lek glidit på sned, till rätta
och ringde. — Elaking der!

— Åh det är rätt åt dig, du har inte brådare
än jag.

Fru Svan öppnade för dem och Julia tyckte, att hon
såg rikligt ståtlig ut i sin sidenklädning, hvilken föreföll
nästan ny i det dämpade ljusskenet. Den gamla blef något
förlägen, när hon märkte den unge mannen, som följde
dottern. Men hans vänliga ögon, hvilka logo så muntert
mot henne, kom modet att växa. Hon mönstrade honom
med en sökande, skygg blick och fästade sig särskildt vid
det långa håret, som var lätt krusigt ofvanför öronen.

— Du öppnar inte munnen till mer än ett enkelt god
afton, annars . . . hade Svan strängt sagt åt henne, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free