- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
86

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu stod bortglömd och obemärkt på tröskeln, beslöt Svan
att i en handvändning öfvertaga hans roll i stället för
den inöfvade, den blef bestämdt lika tacksam.

— Nej men där är han ju, skrek Svan högljudt och
trädde ut i tamburen. — Välkommen min gosse, välkom-
men! — Jo ni ä’ snygga ni två. — Han hotade Sven och
Julia lekande med pekfingret. — Ska ni gå och ställa till
trassel bakom min rygg, ha ha ha. Vår tids ungdom är
dyrbar, förlofningar utan föräldrarnas vetskap, nästa steg
blir väl hemliga giftermål, tackar mjukast ha ha. Nå där
har ni för det. — Och i enlighet med rollen lät han sina
bägge händer dunka ned på hvar sin af Svens och Julias
axlar. — Men världens gång är sådan, och jag får väl finna
mig. Tja, vara eller icke vara, det är frågan. — Han fat-
tade Svens båda händer, skakade dem kraftigt och slun-
gade öfver axeln till sin hustru. — Servera kvällsvarden . . .
supéen, menar jag. — Men så stig då in! Hvad tänker
Julia på, som inte gör les honneurs, du vet ju hur dan
mamma är. — Och Svan höjde beklagande på axlarne och
tiggde en deltagande blick af Sven.

Men den unge mannen tycktes icke alls förstå honom,
han grubblade endast öfver anledningen till denna forcerade
munterhet och det meningslösa ordsvammel, hvarmed Svan
helsat honom. Han lät Julias far efter behag skaka sina
händer och följde honom sedan till bordet, där de togo
plats. Svans uppstyltade hjärtlighet kom Sven att känna
sig mindre glad än han väntat, hans ansigte stelnade och
blef nästan ovänligt, under det att Svan med oförminskad
ifver fjeskade omkring honom.

Julia såg, att någonting var i olag, och sedan hon
flygtigt granskat rummet, sökte hennes ögon afbedjande
Svens. Deras blickar möttes öfver bordet och strax ljus-
nade hans drag, sedan var han den gladaste under hela
aftonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free