- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
87

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Del blef en särdeles treflig supé. Fru Svans plättar
konsumerades otroligt fort, i synnerhet utmärkte Sven
sig därvid.

— Ett glas portvin, föreslog Svan. — Hör nu skulle
inte vi tyå lägga bort titlarne? Eftersom det gått så här
långt . . . hm! . . . med oss.

— Jo visst, skål farbror! — Sven stötte sitt glas mot
hans och skakade därpå hand med Julias far, hvars be-
låtenhet med sig själf och alla andra började återvända och
efter ytterligare ett par glas vin stegrades ännu mer,
fastän Sven egendomligt nog visade sig mest uppmärksam
mot hans hustru.

Ett par gånger hostade Svan inledande, jämkade kra-
gen till rätta så att den ej på något sätt skulle lägga hin-
der i vägen för hans ordflöde, och stod i begrepp att resa
sig för att säga några ord. Men Julia, som kände till
dessa förberedelser, passade alltid på att yttra något, som
nödgade Sven eller modern att svara henne. Hon manöv-
rerade hela kvällen så skickligt, att fadren trots sina täta
inledningsförsök aldrig hann längre, sedan gaf Julia de
bägge andra ett nytt uppslag och samtalet blef allmänt.

Fru Svan torkade litet emellan bort en tår, men det
oaktadt njöt hon obeskrifligt af att förstulet gifva akt på
de ögonkast dottern och Sven vexlade. Den gamla, som
för länge sedan trott sig begripa att husmor och piga var
ungefär detsamma, började dunkelt ana, att det i själfva
verket var två vidt skilda befattningar. För egen del var
det nog för sent att söka ändra något deri, men Julia
skulle åtminstone slippa dela hennes öde, och detta gladde
henne mer än allt annat denna afton. Hon log genom
tårarna, skrattade till och med och tackade med nästan
öfverdrifven ödmjukhet sin dotter, då denna i hennes ställe
dukade af bordet.

Men tiden gick fort, alldeles för fort, påstod Sven,
och när klockan slagit ett reste han sig för att taga afsked.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free