- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
88

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Svan vaknade ur sina drömmar, tryckte hans hand
och såg bedjande upp till honom, som om hon velat men
ej vågat säga:

— Gör henne lycklig, lofva mig att göra henne lycklig!

Sven trodde sig förstå henne, nickade gladt ett ja till
svar på den tysta uppmaningen och vände sig sedan till
Julias far.

Svan grep tillfället i flykten och innan dottern lyckats
förekomma det, hade han nystat ur sig en lång ramsa, af
hvilken Sven endast begrep, att förlofningen, den officiella
förlofningen, borde firas så fort som möjligt.

— Jo visst, redan i morgon om farbror vill.

Svan nickade gillande men invände likväl:

— Inte så brådt, min gosse, inte så brådt. Jag fattar
mycket väl din ifver och i ditt ställe skulle jag säga det-
samma, Julia är ju min dotter, men vi få väl se. — Han
anlade en synnerligen djupsinnig min och tillade vigtigt.
— Ja, som sagdt, vi få väl se. — Kom upp till mig i
departementet i morgon förmiddag, så ska’ vi två, som
ändå ha vårt förnuft i behåll, resonera litet om saken. —
Ja farväl, min gosse, farväl! — Och med en storartad
gest, som i allt påminde om f. d. tragikern sköt Svan den
unge mannen mot dörren.

Angelägen att utplåna det intryck fadren, hvilken hon
i kväll för första gången sett i en ny dagar, möjligtvis
framkallat genom sitt lika långa som innehållslösa tal,
följde Julia sin fästman ut i tamburen, där de båda unga
annu en stund samtalade med hvarandra.

— Hvad tusan nu då, ha de inte sladdrat nog för i
kväll! brummade Svan och gjorde min af att störa dem,
men hustrun hejdade honom.

— Låt dem vara i fred Svan!

Husets herre mumlade några ord mellan tänderna,
funderade ett ögonblick på att ställa till gräl, han hade
blifvit så märkvärdigt tillbakasatt denna afton, men afstod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free