- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
89

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därifrån och gick misslynt in till sig hårdt smällande i
dörren. Den där Berger var enligt hans åsigt en måttligt
intellegent karl och inte visade han heller prof på något
större lefnadsvett, han hade ju inte en enda gång ropat
bravo, då Svan höll sitt väl utarbetade och ännu bättre
framsagda tal. Vaktmästar Svan var sannerligen inte den
som gick af för hackor, och alla hans bekanta applåderade,
när han på bjudningar och fester föreslog värdfolkets
skål, men den här Berger, han sysselsatte sig endast med
gamla Euphrosyne, det skrället, som tycktes inbilla sig,
att en ung man menade någonting med sin gråtmilda upp-
märksamhet,

Julia kom tillbaka från tamburen med strålande ögon
och sprang in i sin lilla kammare. Med den egoism, som
är utmärkande för såväl kärleken som vänskapen, såg hon
icke ens åt det håll, där modren satt med ett lyckligt
leende ännu kvar kring munnen. Julia kastade af sig
kläderna, kröp ned under täcket och huttrade till, lakanen
voro så kalla.

I ett brokigt virrvarr drogo aftonens händelser förbi
hennes ögon. Sven . . . åh Sven, hennes Sven . . . hon
kände nu, att detta ej var, hvad hon en gång förut inbil-
lat sig, detta var verklig kärlek. Nästa sekund öfver-
raskade hon sig med att förebrå sig en ljumhet, som hon
likväl aldrig visat, och började fantisera om, hur det skulle
kännas att uppoffra sig för den älskade. Hon önskade . . .
icke fullt men nästan . . . att någonting ohyggligt skulle
drabba dem, en pröfning, som kom honom att svigta, och
då trädde hon emellan, hjälpte och styrkte honom; eller
också, att hans föräldrar nekade att gifva sitt samtycke till
deras förening, så att hon finge uppoffra sig och visa prof
på en kärlek, som till och med var nog stark att försaka.
Nej det var ingen ljum kärlek, hon hyste för Sven, den
var verklig, stark . . . stor. Och till slut slumrade hon
in med hoppknäppta händer och blicken i mörkret sökande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free