- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
92

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

molntappar och grenverk och gifmild som alltid slösade
sina strålar öfver jorden, hvilken oanad prakt visade sig
icke för den häpne betraktaren, hvilken färgglans, hvilka
sammansättningar! Äfven den kulna hösten äger sin stor-
hetsperiod. Äfven förgängelsen kan vara vacker, om den
också ej tilltalar sinnet på samma medryckande sätt, som
det brusande lifvet.

Det är måhända djerft, men man känner sig frestad
att kalla senhösten naturens aftonbön. Med sina bjärta
färgskiftningar och sin om gränslös saknad vittnande fruk-
tan för undergången gifver den trots allt åt det hela en
förgyllning som ej kan annat än försätta åskådaren i en nära
nog religiöst högtidlig stämning. Det är med en suck af
saknad man lämnar den döende storheten och går att
stänga in sig bakom tjocka murar och dubbla fönsterrutor.
Den gifver så mycket att tänka på, så mycket att känna.
Det är förlåtligt, att inbillningen ibland går vilse på kän-
slans många olika irrgångar.

Sven andades häftigt och djupt, spände ut bröstet och
stirrade med vidöppna ögon på allt omkring sig. Hvad
lifvet var för en herrlig sak, hvad allt var skönt och stor-
artadt! Endast mot ett hade han något att anmärka, hvad
ordet tid var för ett ofullständigt, innehållslöst begrepp. Inte
var det i går, han kysst Julia, hans läppar kändes ju ännu
fuktiga efter hennes, det var knappt två sekunder, sedan
det händt.

— Julia, min Julia, sade han smekande och såg sig
drömmande omkring. — Höst . . . inte var det höst nu,
nej jubblande vår med obändig lifslust och solsken på glitt-
rande böljor, fågelpar, som häckade i hvarje buske, och
lycka, lycka och kärlek.

Men det var sannt, hade han inte lofvat gubben Svan
någonting? — Jo, jo visst. — Julias far med sitt originella
utseende och sin smattrande stämma, sin stora näsa
och . . . prat, inte var han ful, gallsjuk ocn skinntorr, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free