- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
94

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åt hvilka de flinade, så att magarne guppade upp och ned
på dem.

— Det der nötet Svan har en oförskämd tur, hviskade
någon.

Sven hörde det och skrattade deråt, det var ett något
grofkornigt skämt, ingenting annat, de gamla trefliga gos-
sarne skämtade visst med allt.

— Jo han måtte verkligen vara en fin karl, knotade
den som känt på tyget i ytterrocken — de där kläderna ä’
min själ inte bestälda hos en dussinskräddare.

De andra puffade Svan i sidorna, höjtade och skreko.

— Nå när ska förlofningen bli’?

— I nästa vecka, ropade Svan. — I nästa vecka, ni
ä’ välkomna hela högen, jag bjuder er jag.

— Anfäkta! . . . Nå tack, bror!

Någon stack ett papper i handen på Sven. Skratt-
salvorna blefvo omåttliga dervid, de blinkade menande åt
hvarandra, sågo förväntningsfulla på Sven och utpekade
Svan, hvilken själf skrattade som en galning.

— Ni, som är artist, herr Berger, hvad säger ni om
det här porträttet? frågade den tjocke vaktmästaren och
sökte visa, att äfven han ägde ett par ögon.

— Hvilket porträtt?

— Hå hä hå skämtare där! — Svan vet jag. —
Och den tjocke slog menande på papperet i Svens hand.

Den unge mannen stirrade frågande på de klumpiga
strecken framför sig och förstod ändtligen deras mening.
Jaså det skulle föreställa Svan. Någon likhet fann han ej,
ehuru det bort vara den lättaste sak i världen att träffa
Svan med sin karaktäristiska jättenäsa, men i alla fall . . .

— Likt, verkligen likt, förklarade han, och vakt-
mästaren-klädmäklaren, som tecknat det föga lyckade por-
trättet, skrattade högt.

De öfriga kände sig äfven belåtna å kamratens vägnar.
Jo jo den där lilla Andersson var en riktig kärnkarl, ritade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free