- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
95

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

porträtt gjorde han, månglade med aflagda kläder på lediga
stunder och hade dessutom ett par lumpbodar i stadens ut-
kanter, som sagdt en riktig sju tusan, den der Andersson,
en blilvande hundratusenkronorskarl, inte en slarf som
Svan, hvilken till sista öret lefde upp sin lön och alldeles
saknade kraft att hugga i med något nytt.

Sven begrep ej själf, hur han kunnat säga så många
dumheter på en liten stund, men allt var så utomordentligt
lyckadt i dag. Han blinkade åt vaktmästare Andersson,
kallade honom en spjufver och påstod helt frankt, att teck-
ningen var ofantligt humoristisk, riktigt genomrolig. Det
var förstås osanning hvarje ord, men han såg, att de
andra ville hafva det så och hade ej hjärta att göra dem
emot. De voro ju allasamman vänner till Julias far, Julias
far vet jag.

— Amanuensen, varnade en stämma.

Alla vaktmästare skyndade genast ifrån honom och in-
togo sina platser kring det gröna bordet, så att Sven blef
ensam stående midt på golfvet med sitt papper i handen.

En dörr öppnades i rummets bakgrund och en stel,
högtidlig herre steg öfver tröskeln. Då han fått se Sven,
stannade han och frågade snörflande:

— Hvem söks?

— Ursäkta herr amanuens, det är till mig . . . min
blifvande svärson. — Och Svan bugade sig förtjust att få
presentera den unge mannen för en öfverordnad.

— Jaså. — Under de halfslutna ögonlocken mönstrade
embetsmannen Sven, som om denne varit ett besvärligt
damkorn, och sade: — Jag sig det där papperet och
trodde . . .

— Det är Svans porträtt, upplyste den tjocke och började
ånyo skratta. — Andersson har ritat af honom.

Amanuensen gick närmare och kastade en flyktig blick
på teckningen, höjde ringaktande på axlarne och vände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free