- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
100

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Är det snart det? Jag begriper inte, hur jag skall
kunna vänta så länge.

— Hvad skall ni lefva af då?

— Lefva af . . .? — Sven kände det, som om någon
hällt ett glas iskallt vatten öfver honom, men han skakade
genast den obehagliga tanken därpå ifrån sig. — Lefva af,
det är tids nog att tänka på den saken om . . . ett par
månader. — Skall du gå åt venster? — Jaså. Ja jag går
hemåt, adjö med dig!

— Adjö! — Du kommer väl upp på akademien i efter-
middag?

— Nej . . . nej jag hinner inte. I fall professorn
frågar efter mig, så svara, att jag är sjuk, gör det är du
hygglig.

— Det kan jag väl. — Adjö med dig!

De gingo hvar och en åt sitt håll, men knappt hade
Sven tagit ett par steg, förrän han erinrade sig att Ström-
stedt ej gratulerat honom, ehuru han blifvit särskildt upp-
manad därtill. — Nåja, han glömde det väl, tänkte Sven
och log — han blef öfverraskad, och här näst vi träffas
reparerar han nog skadan. — Lefva af . . . hvilken löjlig
fråga! Den där lille beskedlige Strömstedt, som var den
mest opraktiske slarf, man gärna kunde tänka sig, ville
spela snusförnuftig, det var hela saken; men att just han
framstälde en dylik fråga . . . bah idel tillgjordhet, ingen-
ting annat. — Lefva af . . . när man älskade hvarandra
behöfde man då tänka på något dylikt.

Klockan slog tre i Jakobs kyrktorn.

— Redan, tänkte Sven, som nära nog blef förundrad
däröfver. — Hur var det, hade han ätit något i dag
eller . . . nej han hade till och med förgätit frukosten, det
var kanhända bäst att skaffa sig litet till lifs, eftersom det
ju ändå skulle vara så. Lefva af . . . hvad människorna
voro löjliga . . . men äfven snälla, mer snälla än löjliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free