- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
102

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

målade dessa två jättesnillen, hade rättighet att tänka sig
dem i hundratals olika ställningar och situationer, och just
däri låg den förnämsta svårigheten. Bland hundra skizzer
af hvilka alla äga likheter och beröringspunkter, blef det
nästan möjligt att välja den bästa. Sven insåg först nu,
att man genom detta ämne velat pröfva de ungas förmåga,
och bet hårdt ihop tänderna, skulle det ej vara honom
möjligt att finna det bästa?

Han tog tvekande ett steg framåt och stannade ånyo
obeslutsam och tankfull. En idé började långsamt mogna
i hans hjärna. Om han skulle kassera den redan halffär-
diga duk, på hvilken han arbetat en tid, och börja med
något nytt? Nästa sekund skyndade han snabbt hemåt,
han visste, hur det borde göras, just så, som han tänkte
det nu.

Han rusade uppför trapporna, lemnade dörren olåst
bakom sig och ställde upp en ny duk, som var ämnad till
något helt annat framför sig. Med ett par, tre raska
streck kastade han ned sin nya plan på väfven och fattade
brådskande sin palett. Färgerna blandades och målningen
började, det gälde att begagna den korta stund, som ännu
fans kvar af dagen. Helt gripen af sin stämning arbetade
han med en fart, som ej gaf bonom tid att reflektera. Han
vissle precis, hur modellen borde placeras och målade blott
ansigtena. . . . Så, just så! . . . Hjeltekonungens ögon
lyste af en inre svärmisk eld och hans lärare, den store
rikskansleren, följde hans minspel med spänd uppmärksam-
het. Påverkad af den glöd, som jägtat honom hela dagen,
målade Sven så som aldrig tillförene. Ur Gustaf II Adolfs
blå ögon strålade mod, tillförsigt och hopp. Med vänstra
handen fattade han i ett kraftigt grepp om svärdsfästet vid
sin sida, under det att den högra hårdt knuten hvilade på
en jordglob bredvid honom. På andra sidan ett bord mel-
lan dem satt rikskansleren och såg med blickar, hvilka ta-
lade om beundran och hänförelse upp till sin lärjunge, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free