- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
104

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är ju Julia . . . förstår du inte det?

— Lilla Svan . . . nej hör du! — Bagge vände sig
om, så att Sven ej såg hans ansigtsuttryck, och stod en
stund framåtlutad öfver sitt skrifbord.

— Skall du inte gratulera mig? frågade Sven, som ej
rätt visste, om han borde skratta åt eller förarga sig öfver
den andres tvätydiga sätt.

— Jaså är det ingenting annat, du vill . . . nå min
välsignelse får du gratis. — Och med en komisk åtbörd
höjde den trinda Bagge sina feta händer skyddande öfver
hans hufvud.

Sven höll ett ögonblick på att bli stött åt hans spe-
fulla ton, men hans glädje var för stor till att grumlas af
någonting så underordnadt, som en annans misshumör.

— Se så, hvad är det med dig, gamle gosse? Är du
ledsen?

— Ja å dina väg . . . Han hejdade sig tvärt och fort-
satte med vek stämma. — Det här angår inte mig och
du . . . du har ju din frihet, vet jag.

Sven kände, att tålamodet snart skulle tryta honom,
han sade hastigt adjö och gick. Ifall Bagge fått sin pjes
refuserad, ägde han ingen rättighet att låta sitt dåliga
lynne bryta ut öfver andra. Sven blef nästan ond, en
människa, som gör anspråk på att kallas bildad, bör ej
sakna själfbeherskning, men å andra sidan . . . hans med-
känsla väcktes och han funderade starkt att vända om och
försöka trösta Bagge. Innan han mer än hunnit tänka
detta hade han redan fattat ett nytt beslut och egoistisk
som alla älskande sprang han vidare, han måste träffa
Julia, för henne fick allt annat vika. Han kastade en
blick på klockan. Snart half sju, således ingen tid att för-
lora. Han ilade i väg med stormsteg, skyndade in genom
porten, som numera ej utgjorde något hinder, tog fyra
trappsteg i taget och stötte oförmodadt med en ung dam
kommande uppifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free