- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
112

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Kort och godt mellantiden tycks bli betydligt län-
gre, än jag anat.

— Jag förstår dig inte.

— Som jag redan sagt dig, äger jag ingenting och vi . . . vi
kunna väl ändå inte gifta oss utan någonting att lefva på,
det är i få ord innehållet af min mors bref. — Sven tyckte
att han uttryckt sig lika lättfattligt som rakt på saken,
ehuru han fann det nästan oförlåtligt att med Julia afhandla
en dylik fråga. Och så erinrade han sig hastigt, att
Strömstedt användt just uttrycket »lefva på», och förun-
drade sig öfver, att han ej insett, hur rätt kamraten haft.
Nu ansåg han sig emellertid hafva sagt nog och väntade,
att Julia skulle gå honom till mötes, men då hon endast
teg och surmulet stirrade rätt fram, frågade han vekt. —
Nu förstår du mig, inte sant?

Hon skakade på hufvudet likt ett trumpet barn, som
man beröfvat dess käraste leksak.

— Visst gör du det, yttrade han sväfvande och sökte
hennes blick, men hon vände sig envist bort och sade slut-
ligen med en stämma, som darrade af undertryckt sinnes-
rörelse.

— Din far är ju rik.

— Visserligen, men inte kan jag till tack för att han
hjälpt mig i snart tjugotre år begära, att han skall under-
hålla både mig och . . . min familj.

— Åh det är ju ingenting ovanligt nu för tiden.

— Det är möjligt, svarade Sven torrt — men inte
vill du väl att jag skall förnedra mig ända därhän att
mottaga något dylikt af en annan, vore denne andre äfven
min far. Jag vill inte räknas med bland de oduglingar,
som börja sin bana med att äta nådebröd, jag vill ha mig
själf, mig och dig att tacka för allt.

Hon förstod ingenting af den känsliga stolthet, som
dikterade hans ord, men hon anade att en motsägelse skulle
göra honom ondt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free