- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
115

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brister Sven genast upptäckte, men hvilket imponerade oer-
hördt på de öfriga till förlofningen inbjudna gästerna.
Karl Berger trifdes som fisken i vattnet bland dessa men-
niskor, hvars små intressen Sven med bästa vilja i verlden
ej förmådde fatta och hvilka trots sin vänliga förtrolighet
betraktade fästmannen som en föga välkommen främling i
sina kretsar. Karl drack duskål med alla både unga och
gamla. Den blifvande egendomsägaren betecknades som en
reel, klingande valuta, under det att Svens djärfva för-
hoppningar, hvilka Julia i sällskap med sina egna samvets-
grannt kolporterade ut, endast ansågos för en litet virrig
hjärnas fantasifoster och möttes med ett slags nedlåtande,
tvifvelsjukt öfverseende.

Vaktmästar Andersson höll för de nyförlofvade ett tal
fullt af saftiga kvickheter och mustiga anspelningar. De
andra pratade, skrattade, drucko punsch och njöto, men
Sven sökte hela kvällen förgäfves komma i den rätta stämningen
eller åtminstone få tillbaka en del af sitt glada humör, alla
hans ansträngningar visade sig fruktlösa, och efter vaktmästar
Anderssons tal var han nära att gifva sitt dåliga lynne
luft. Hvad ville de där människorna honom, hvad hade
han med dem att göra? Han gräfde ned sig i en fåordig,
bitter sinnesoro, satt trumpen och tvär för sig själf och
besvarade icke ens de andras frågor. Litet längre fram
blef det ännu värre, då den blifvande svärfadren höll sitt
lika omsorgsfullt utmejslade som — föga öfvertänkta tal.
Svans jättefraser illustrerade af hans tragiska gester kom Svens
olust att växa. Först när de närvarande helsade Svans an-
förande med en skallande skrattsalva, blef han blidare till
sinnes och fann det rätt åt den gamle gycklaren. Det
kade gått som alltid, då Svan klängde upp i högre
rymder, hans patos togs för en lyckad parodi.

— Skål snille! skrek Karl och trängde sig fram bland
de omgifvande för att stöta sitt glas mot broderns, men
denne vände honom tvärt ryggen förolämpad af det hån, han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free