- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
118

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Du gör henne lycklig, Sven, inte sannt du gör det!

— Det lofvar jag. — Och öfver modrens axel kastade
han ännu ett — god natt Julia! medan Svan i salen låste
undan de halftömda vinbuteljerna och brummade någonting
nästan ohörbart om glupska snyltgäster.

Karl och Sven gjorde hvarandra sällskap. Brodern
var smått rörd — Sven misstänkte till en början, att
han druckit för mycket — och berättade i djupaste förtroende,
att han höll af en liten blåögd ficka där hemma men
hvarken vågade eller kunde säga henne det, och slutade
med att fråga Sven, hur en klok karl bar sig åt, då han
friade på allvar.

Sven skrattade åt den bedröfvade jätten, hvars säker-
het alldeles blåst bort, och förklarade, att höll man blott
af någon, följde resten af sig själft.

Karl trodde honom ej. Han ansåg dylikt vara en
särskild konst och ville förmå Sven att omtala sitt tillväga-
gående gent emot Julia. I att svarfva till honungslena
fraser borde en artist vara en landtbrukare betydligt öfver-
lägsen, men också endast i detta afseende.

Sven märkte icke ens, hur ängslig brodern verkligen
var. Han lösgjorde sin arm från hans, sade god natt och
lemnade honom utanför hotellet, där han bodde. Det hade
aldrig rådt någon egentlig förtrolighet mellan bröderna,
för intet pris i världen, skulle Sven yppat, hvad han tyst
kallade sin stora hemlighet. Att inviga en tredje däri hade
varit att profanera den.

Där han nu låg smög sig en känsla af trygg belåten-
het öfver Sven. Hur vanlig en handling sådan som för-
lofningen än var, för honom ägde den oerhörd betydelse,
inför alla var Julia hans och han hennes. Blotta vissheten
därom var fullständig, oskattbar lycka. Han reste sig och
tog några steg framåt, det dög ej att ligga stilla en sådan
dag som denna, men stannade hastigt, ty en ny tanke
hade flugit genom hans hjärna. Han knep ihop ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free