- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
119

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur kom det sig, att han ej tänkt detsamma förut, den
tanken låg dock så nära till hands.

Det ringde och Sven gick för att öppna.

— Julia!

Hon nickade muntert och steg öfver tröskeln.

— Är du inte glad öfver att se mig?

— Glad . . . det är för litet sagdt. — Men den
tanke, som nyss födts inom honom kom igen starkare och
mer intensiv än någonsin, han måste genast säga det. —
Vet du hvad, utropade han och sköt henne ifrån sig för
att riktigt njuta af hennes åsyn, där hon stod leende och
ungdomsfrisk i dörröppningen — jag skulle vilja måla dig.

— Nej! — Hon rodnade af tillfredsställelse och hop-
pade in i atelieren. — Nej vill du verkligen det! Mitt
porträtt, säg!

— Ja men inte ett vanligt, stelt porträtt, jag önskar
göra någonting ännu bättre, någonting mer. Jag tänkte
just därpå för en stund sedan. Kom får jag hjälpa dig af
med kappan! — Tag nu plats här, så att ljuset faller på
dig! — Han ledde henne till en stol och nödgade henne
att sitta ned. — Så ja . . . nej inte en sådan där sökt
hållning, luta dig mer framåt . . . ännu mer . . . ungefär
så där. — Han tog ett steg tillbaka, lade hufvudet på
sned och betraktade henne. — Lägg nu det högra benet i
kors öfver det vänstra . . . litet högre upp . . . tag af
dig skon och strumpan . . . jo gör det! Jag ämnar kalla
taflan, ty en tafla skall det bli, »Toalettbestyr »Framför
spegeln» eller något dylikt, det få vi fundera ut sedan.
Titta nu rätt fram . . . nej inte på mig, hör du, utan
förbi, som om du hörde ett främmande ljud, och håll
strumpan med bägge händerna, färdig att dragas på.

— Nej men, afbröt hon brydd — inte passar det, att
jag . . . att jag . . .

— Passar. — Han skrattade högt. — Snälla Julia,
det är bara fråga om ena foten. Ja se inte så omåttligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free