- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
123

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brådska vexlade en hel mängd ord, som endast för dem
ägde någon betydelse. — Åh nu kommer jag för sent hem,
adjö Sven!

Han såg strålande af sällhet efter henne, när hon
hoppade utför trapporna, och hviskade sedan ömt.

— Min Julia, min . . .

*



En hel månad »satt» Julia nästan dagligen för Sven,
hvilken till sin förundran märkte, att han ej på långt när
målade så raskt som vanligt, men det ansåg han göra
mindre, då porträttet i stället lofvade att blifva utmärkt.
Dessa seancer, under hvilka han låste dörren och ej tog
emot någon och som han trodde, att Julia stal undan på
sina knappa fritimmar, voro hans gladaste stunder. Bägge
njöto obeskrifligt af sin fjärilslycka mellan några kyssar
och ett par penseldrag.

— Färdigt, förklarade han en dag och slungade pa-
letten ifrån sig.

Hon sprang upp med ett glädjerop och ställde sig
bredvid staffliet för att in i de minsta detaljer granska sina
drag. Jo han hade rätt, det var en liten kokett, som
segerviss blickade mot åskådaren, men de leende ögonen
bådo på samma gång så inställsamt om ursäkt för denna
egenskap, att ingen skulle haft hjärta att förebrå henne
den. Och foten sedan, hvilken nätt liten fot med fin,
genomskinlig hud och fem små rosenröda tår, som lekfullt
krökte sig mellan de omsorgsfullt tecknade händerna.

— Jag undrar, när han ämnar ställa ut taflan, tänkte
Julia och lät blicken glida från foten till spegeln, där man
såg hennes nacke omgifven af det ljusa, ostyriga håret
viradt i en grekisk knut, som framhöll dess rikedom. —
Sven, får jag visa porträttet för mamma? frågade hon bed-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free