- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
125

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Julia vände sig bort och låtsades ej se hans djupa
bugning. Hon hade blifvit blossande röd öfver hela ansig-
tet och ångrade, att hon någonsin låtit denna nödlögn und-
slippa sig. Så förargligt att modren just nu skulle kasta
fram den tråkiga historien, som hon själf glömt för länge
sedan och om hvilken hon minst af allt önskade blifva på-
mind. Hon kände ett stygn af smärta och insåg, att hen-
nes osanning, när rollen uteblef, kunde väcka Svens miss-
aktning både för henne och den teater, hon tillhörde, och
ehuru de aldrig talat därom, anade hon, att hans tankar
om hennes konst ej voro särdeles höga.

— Jag måste bedja direktören om en roll, tänkte hon
och sökte trösta sig med, att han troligtvis ej skulle afslå
hennes begäran.

— Hvad funderar du på? frågade Sven förvånad öfver
hennes ihärdiga tystnad.

— Åh på ingenting.

— Aha, nu begriper jag, det skulle bli en öfverrask-
ning för mig.

— Ja . . . men tala inte därom, är du snäll.

— En öfverraskning, hå kors så dum jag var nu igen,
utbrast fru Svan ångerfull.

Julia gaf henne en lång blick, som tycktes säga.

— Hvad en del människors välmening kan ställa till
mycket besvär och oreda för andra.

Fru Svan och Julia stannade ej länge hos Sven, dot-
terns synbara nedslagenhet, hvilken Sven ej lyckades för-
jaga, gjorde äfven modren förstämd, där hon satt och tyst
förebrådde sig sin pratsjuka.

Strax innan de gingo betraktade Julia noga porträttet,
som om hon hos sig själf velat söka svaret på en outtalad
fråga, och då hon ingenting fann, såg hon forskande på
Sven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free