- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
128

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en roll, men ju närmare hon kom teatern, desto mer drö-
jande blefvo hennes steg.

Minst tio gånger förut hade hon vändt om med oför-
rättadt ärende men alltid tröstat sig med, att det ännu ej
var någon brådska. Nu insåg hon dock, att det snart
skulle vara för sent, om hon ej skyndade sig. Och dess-
utom var hon förargad på sig själg öfver sin lika futtiga
som onödiga lögn, hvilken tvingade henne att begära en
roll. Ifall hon ett enda ögonblick tviflat på sin talang,
skulle hon säkerligen ej gjort det, men dylika tvifvel hade
aldrig besvärat henne, hon var ju född till skådespelerska.

Hon sprang uppför trappan till direktörens enskilda
rum, men utanför dörren stannade hon och tänkte öfver,
hur hon borde lägga sina ord, det var inte så lätt att
bedja, som hon inbillat sig. Hennes obeslutsamhet varade
emellertid ej längre och med en energisk knyck på nacken
lät hon knogarne hamra på dörrspegeln.

— Stig in! hördes direktör Ahlströms röst på af-
stånd.

Julia öppnade dörren och klet beslutsamt öfver tröskeln,
men ännu en gång svek henne modet. Det var ej ett af-
slag, hon fruktade, det var någonting annat, någonting
pinsamt, som tyckes ligga i den osunda luften i detta
rum.

— Nej se lilla Svan, hälsade direktören otvunget. —
God dag, min unge!

Hon rodnade och stirrade öfverraskad på honom och
från hans pussiga, leende faunsansigte gledo hennes blic-
kar till den smutsgrå skjortkragen, som vek sig kring
hans tjurnacke och lemnade halsen bar.

— Nåå hvad vill lilla vännen nu då? återtog direk-
tören vänligt. — Ha de andra varit kitsliga mot henne,
hva’ sa’? Ska pappa Ahlström ge’ dem uppsträckning för
sitt välförhållande, ha ha ha? Eller är det för att visa sitt
fagra anlete, som lilla hon kommit hit upp? — Direktören

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free