- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
129

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skrattade ljudligt och vinkade åt henne att komma när-
mare.

— Ursäkta, svarade hon och lydde honom — direk-
tören misstager sig, det är om något annat jag vill tala.

— Jaså . . . ja jag har också några ord att säga
henne, men sjung ut först hon, hva’ är det om?

— Jo jag tänkte bara fråga, ifall inte jag också kunde
få en roll? Jag har nu gått här så länge att . . .

Ett skallande skratt från direktören afbröt henne.

— Stopp litet, min flicka, stopp och belägg! Ha inte
så förtvifladt brådt . . . en roll, bara en roll, jo jag tac-
kar jag! — Då han märkte, att hon blef ledsen, kväfde
han sin munterhet och fortsatte allvarligt. — Sätt sig här
få vi språka en stund. Ja ja häng inte läpp, lilla hon,
vi ska’ nog komma öfver ens.

Julia tyckte, att han betraktade henne på ett egen-
domligt spörjande sätt med sina små kisande ögon och
dessutom var den förtroliga ton, han anslagit, verkligt
afskräckande. Hon såg mot dörren, som om hon ämnat
aflägsna sig, men osanningen . . . åh den förargliga
osanningen, som till på köpet var alldeles onödig, tvin-
gade henne att modigt gå vidare på den väg, hon en gång
beträdt.

— Hör nu lilla hon, började direktören på nytt efter
en stunds uppehåll och smekte faderligt hennes fylliga
öfverarm — hva’ är det för dumheter att gå och förlofva
sig, svara mig på det, hon!

— Hvad har den saken med min roll att göra? frå-
gade Julia förundrad.

— Mycket mer än hon tycks tro, min lilla vän. Pu-
bliken tycker inte om förlofvade aktriser, gifta eller
ogifta det kvittar — men förlofvade, nej det duger inte
alls. Jag vet inte, hvarpå det kan bero och jag bryr mig
heller inte om att söka anledningen därtill, jag nöjer mig
med att konstatera detta faktum. Det är kanske en nyck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free