- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
130

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af publiken, men publiken fyller min teater och min kassa,
och jag måste således visa undseende för dess små egen-
heter. Begriper hon?

— Inte alls, svarade Julia och såg sig omkring lik-
som för att annorstädes söka en förklaring öfver betydel-
sen af de ord, hon hört.

— Jaså, sade direktören och lutade sig småskrattande
mot stolens ryggstöd. — Jaså inte det. Ja, olyckligtvis
har jag inte tid att inlåta mig på denna fråga, men tänk
på mina ord, tänk riktigt ordentligt på dem och säg sedan,
om jag inte har rätt.

Julia försökte göra honom till viljes och en svag miss-
tanke, att han ej trodde på hennes förmåga, höll ett ögon-
blick på att göra henne modlös, men hon sköt den genast
ifrån sig såsom förnedrande. Då hon själf ej tviflade, ägde
heller ingen annan rättighet att göra det.

— Direktören vill således inte gifva mig en roll?
frågade hon med sväfvande röst och reste sig från stolen.

— Sitt stilla, min vän, sitt stilla så länge! — Vi ska’
gå lugnt och sansadt till väga, ingen öfverilning, framför
allt ingen öfverilning.

Julia tog åter plats och när hon riktade blicken mot
hans ansigte, märkte hon ånyo samma lurande uttryck,
som nyss förut gjort ett så obehagligt intryck på henne, i
hans spelande ögon.

— Lilla vännen, sade Ahlström lågt och inställsamt
— vi två ska nog komma öfverens, men . . . hm! . . .
hur ska’ jag uttrycka mig? — Jo säg nu först en sak,
tycker vi verkligen om vår fästman? — Han fattade den
ena af hennes händer och tryckte dem mellan sina.

Julia spratt till och ämnade draga sin hand tillbaka,
men hon förmodade, att denna rörelse skulle misshaga ho-
nom, och satt för den skull orörlig, medan hennes rädsla
för ett kommande obehag oupphörligt växte. Hon tyckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free