Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pappa Ahlström inte måtte begripa sin sak, eftersom han
skickar fram småflickor, hvilka, de må vara hur vackra
som hälst, likväl sakna röst, scenvana och begåfning. Jag
känner till de där herrarne jag — om fruntimmerna ska’
vi inte tala — likt en skock utsvultna vargar kasta de sig
öfver hvarje nybörjare, och deras kritik lär inte bli behag-
lig för någondera af oss två.
Julia lyssnade andlös till hans långa harang, och efter-
som de gälde hela hennes framtid föresatte hon sig att
tåla allt, ehuru hennes egenkärlek led grymt af hans ord.
— Direktören tror då, att jag inte duger till någon-
ting? frågade hon nedslagen.
— Ta ta ta lilla vännen, direktören tror ingenting
alls utaf det enkla skälet, att han inte vet något. Ser
hon, man kan aldrig vara säker på en sak förrän —
efteråt, det har jag lärt mig under min långa praktik, —
Sitt stilla och var lugn, vi två ska’ nog bli öfverens till
slut, har jag sagt. — Julia lilla — hans knä rörde sakta
vid hennes och hans feta, svamplikt mjuka hand snuddade
lätt vid hennes kind — pappa Ahlström har allt sett åt-
skilligt under sin teatertid. Han har sett småflickor, om
hvilka alla misströstat blifva verkliga storheter, medan an-
dra, som ägt alla förutsättniningar att lyckas, totalt gått
i putten, så står det till med den saken.
Han flyttade sig ännu närmare intill henne, utan att
hon rörde sig ur stället upplagen af en enda tanke: låt
mig blott komma fram, låt mig blott komma fram, sedan
få vi se. Men under tiden greps hon af den föreställnin-
gen, att hans ordrikedom dolde en smutsig afsigt, att
någonting falskt och bakslugt gömde sig under hans vän-
liga fraser.
— Vet hon hvad, Julia lilla, fortfor Ahlström och
bröstade sig — hit upp till mig ha de kommit den ena
efter den andra och bedt mig om roller, men jag har
oföränderligt svarat: nej min tös, jag tror vi dröja. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
