- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
134

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ändtligen förstod hon. Rodnande at blygsel och
harm slet Julia sig ur hans armar, hvilka han redan lin-
dat kring hennes lif, och skyndade mot dörren.

Direktören tycktes ej hafva missförstått hennes tydligt
visade motvilja, men han skref den på en helt naturlig
blygsamhetskänslas räkning. Uttrycket i hans ansigte för-
ändrades ej det minsta och med ett inställsamt, skrockande
skratt fortsatte han.

— Vi dela . . . fästmannen och jag . . .

Julias fruktan gaf nu vika för en helt annan känsla.
Förbittringen öfver att se sig så misskänd tog ut sin rätt
och gnistrande af vrede ropade hon.

— Äh det är uselt . . . uselt . . . uselt! — Rösten svek
henne och hon måste stödja sig mot väggen för att ej falla.

Ahlström spärrade upp sina små lystna ögon och då
han märkte, att hon menade allvar, skrek han brutalt.

— Sjåpa er inte, min docka! — Och som han hade
hoppats, att hon ännu skulle låta öfvertala sig, yttrade
han litet vänligare. — Ni behöfver inte frukta, att jag är
ond på er, nej bevars. — Han betraktade henne leende
för att se hvilken verkan, dessa ord åstadkommit, men då
hon icke ens gjorde min af att hafva hört dem, sade han
kort. — När ni tröttnat på den andre så kom till pappa
Ahlström, han kan vänta.

Julia lade handen på låsvredet för att hafva reträtten
öppen, ty hon var ännu rädd för honom, men hon ansåg
äfven, att hans hänsynslösa öppenhet, kräfde ett svar, och
svarade för den skull.

— Ni misstager er, herr direktör, jag . . .

— Det är min rättighet, afbröt han med ett hånfullt
skratt. — Men förarga mig inte, det råder jag er till, och
vill ni ha en roll, så vet ni priset.

Julias rodnad vek för en ytterlig blekhelt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free