- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
135

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är nedrigt . . . nedrigt stammade hon och
gick långsamt och stapplande ut, bruten af vissheten att
ej erhålla den roll, hon eftersträfvat.

Ahlström såg med en axelryckning efter henne.

— Jag gick för brådstörtadt till väga, mumlade han
— jag borde ha väntal en månad eller två.

Allting dansade rundt för Julias ögon, då hon trädde
ut på gatan. Ansåg man henne verkligen så dålig, att
man utan tvekan vågade göra henne hvilket lågt förslag
som helst? Numera tänkte hon ej ett ögonblick på, att
direktören nekat henne en roll, hon kände endast, att hon
blifvit grymt och orättvisst förolämpad.

— Lögn . . . lögn alltsammans, sade hon högt —
han ljög för att narra mig, ljög på de andra, på mig, på
allt. — Nog fans det mycket att anmärka mot kamraternas
uppförande, men dålig var egentligen ingen af dem. —
Hon tyckte sig vara ett jagadt rådjur, ensam och öfver-
gifven på främmande mark. Men hennes känslor skiftade
snart, och hjälplösheten efterträddes af ett begär att häm-
nas. Hennes tankar flögo snabbt hit och dit, jo hämnd,
hämnd . .. åh hvarför var hon ej en man, så att hon
fått svara direktören på hans nedrigheter! . . . men var
det omöjligt för en kvinna att hämnas? — Nej, jublade
det inom henne, men hur, hur? Hon sökte ordna sina
förvirrade tankar. — Jo så, just så. — Men först och
främst ville hon visa, att hon dög till skådespelerska, för
det andra ämnade hon hämnas, och just då hon sade sig
detta, kom hon att tänka på Sven. Hon borde genast be-
rätta allt för honom, han med sin ridderliga uppfattning
skulle naturligtvis dela hennes åsigt: hämnd till hvarje pris.
Hon önskade, att de — hon, Sven och direktören — lef-
vat hundra år tillbaka i tiden; då hade Sven genast skic-
kat sina sekundanter till Ahlström och sedan . . . sedan . . .
med hvilken vällust han skulle ränt värjan genom den för-
hatliges kropp!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free