- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
136

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon pressade hårdt ihop läpparne och stampade i mar-
ken. Men strax därefter slog det henne, att det ej tjä-
nade till någonting, det var ju minst hundra år för sent.
Och nu trodde hon sig förstå, hvad man menade med den
gamla goda tiden . . . åh då, då! — Likväl fanns det en
möjlighet. Om hon retade upp Sven, skildrade allt i den
mörkaste dager, väckte hans raseri, då . . . då skulle han
rusa dit, storma uppför trapporna och öfverfalla den äck-
lige gubben med hugg och slag. Julia skrattade elakt,
när hon tänkte sig den scen, som skulle utspelas i direk-
törens privata rum, hon njöt redan på förhand af att se
honom misshandlad, af att se, hur han på knä bad om
nåd och till slut lofvade fröken Svan en hufvudroll, och
först då borde Sven upphöra att slå honom.

Hon ilade uppför trapporna till Svens bostad, öppnade
dörren, som lyckligtvis var olåst och rusade in. Utan att
tänka på något annat kastade hon sig i hans armar, han
var stark, han både kunde och ville beskydda henne.

— Barn . . . barn, hvad är det? utbrast han ömt.

— Äh Sven . . . Sven . . . Hon förmådde ej säga
mer, hon brast i en våldsam, förlossande gråt.

Han anade, att någonting oväntadt inträffat, och lät
henne ostörd gråta ut vid sitt bröst.

— Är du lugn nu? frågade han slätligen.

— Ja, hviskade hon och gömde sitt ansikte, så att
han ej såg dess djupa rodnad. — Sven, om du visste . . .
om du visste!

— Hvad då, älskling?

Hon stod i begrepp att säga honom allt, men blixt-
snabbt hvirflade en ny tanke genom hennes hjärna. Sedan
den första uppbrusningen lagt sig, skulle måhända han
söka den egentliga orsaken till förolämpningen hos henne
själf. Ensamt det, att en man vågat framställa ett sådant
förslag, var nog at väcka ringaktning äfven hos Sven . . .
eller kanske hon öfverdref, men var det klokt att berätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free