- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
137

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt? Sanningen var stundom så besvärlig, drog med sig
en ändlös svans af kommentarier och frågor, vore det ej
bättre att tiga än så länge? Under loppet af två sekunder
flögo dessa tankar om hvarandra, och innan hon hunnit
ordna dem, bestämde hon sig för att ej säga något. Och
knappt hade hon tänkt detta, förrän instinkten visade henne
en väg, på hvilken hon borde smyga sig undan.

— Den där rollen, du vet . . .

— Jaa.

— Jag får den inte, direktören tänker gifva den åt en
annan.

— Och därför är du så bedröfvad? — Han småskrat-
tade litet öfverlägset och strök smekande hennes ljusa hår.

Hon såg snabbt upp till honom. Det förargade henne,
att han tog det så kallt. Hennes dyrbaraste illusion var
krossad och för honom var det alldeles likgiltigt. Vreden,
som ännu jäste inom henne, måste söka sig ett utlopp och
vände sig mot honom, han var bestämdt icke den man,
hon förestält sig.

— Jaså, sade hon bittert och sköt honom ifrån sig.
— Jaså, tycker du, att det inte är något?

Därest han kunnat läsa hennes tankar, hade Sven
säkerligen visat större intresse än han gjorde, men nu an-
såg han hela hennes sorg härröra från en gäckad förhopp-
ning, hvilken ej torde lemna något djupare ärr efter sig i
hennes sinne.

— Uppriktigt sagdt är jag nästan nöjd därmed, sva-
rade han — du passar bestämdt inte för teatern.

— Sven!

Han hörde på tonfallet i hennes röst, att hon var upp-
rörd, men reflekterade ej däröfver, han handlade med ett
bestämdt mål i sigte och återtog docerande.

— Jag har ett förslag att göra dig.

Hon höjde på axlarne likt ett surmulet barn, som mot-
tager bannor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free