- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
147

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visa hvad ni duger till! Jag vet nog, att vi ej misstagit
oss på er, men kom också i håg, att ni framdeles endast
måste lita på er själf. Det är slut med den tid, då råd
och fingervisningar erhöllos, nu gäller det att skapa, min
unge vän.

— Jag vet det, svarade Sven full af tillförsigt.

Professorn nickade uppmuntrande åt honom och skyn-
dade bort för att säga några vänliga ord till hvar och en,
som råkade komma i hans väg, under det att Sven stod
kvar stolt tänkande på framtiden, som ju lofvade att spara
mer lager än törnen för hans räkning.

De besökande på utställningen voro ej särdeles många.
Det är egenhet för stockholmarne — kanhända för flertalet
af befolkningen i större städer — att de ihärdigt försumma
allt, som kan vara egnadt att höja deras blick öfver den
hvardagliga nivån, att de åsidosätta själens behof för krop-
pens välbefinnande och att de undvika hvarje den minsta
småsak, som ens för ett ögonblick kan rycka upp dem ur
deras lättjefulla försoffning. God mat, punsch, varieté och
bekvämlighet, se der hvad en äkta stadsbo anser för det
enda nödvändiga, medan allt annat affärdas med suveränt
förakt. Det stora, kritiklösa flertalet, som visserligen gör
anspråk på att kallas bildadt men som utan yttre påstöt-
ning aldrig kan förmås att taga ett initiativ, lyser regel-
bundet med sin frånvaro, där det finns något att se eller
höra.

När Sven i Julias sällskap inträdde i utställningsloka-
len, syntes knappt ett femtiotal besökande i salarne, ehuru
det var expositionens första dag. De fleste voro slägtin-
gar, vänner och bekanta till de blifvande konstnärerna,
hvilka med ungdomens naiva tro på det kommande först
och främst visade sina egna arbeten för att sedan blygt
beundrande utpeka de bästa dukarne, hos hvilka de med
snusförnuftig sakkännedom redogjorde för såväl brister som
förtjänster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free