Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven förde henne in i ett annat rum, där ett par dus-
sin personer tagit plats framför den vägg på hvilken de
unga konstnärernas behandlingar af prisämnet hängde.
Han valde den mest lämpliga platsen, men hjeltekonungens
imponerande blick tycktes lika litet göra något intryck på
Julia som den gamle rikskanslerens nobla hållning.
— Den där har jag ju sett flere gånger förut, sade
Julia. — Hvar har du dina andra saker?
Sven, som väntat, att hon skulle säga något helt
annat, låtsade ej om den missräkning, hennes ord framkal-
lat, utan pekade tigande på tre små målningar, hvilka fått
sin plats i samma rum.
— Den där flickan i gröna klädningen är riktigt stilig
medgaf Julia nådigt. — Hör du, hvad är det för tyg i
hennes klädning?
Sven bet sig i läppen, han förstod ej hvad, som gick
åt Julia i dag.
— Den frågan får du bedja någon annan besvara, jag
kan det icke.
Julia knuffade lekfullt till honom.
— Se så, var inte elak nu!
Sven svårade ingenting på denna uppmaning, han fun-
derade endast öfver, hur det kom sig, att de två, som
verkligen höllo af hvarandra, så ofta voro af motsatta
åsigter.
— Det blir nog bättre, när jag varit borta en tid,
tänkte han ibland och den nödtvungna skilsmässan, som
han förut ansett för en olycka, tycktes ju mer den när-
made sig blifva en välbehöflig hvila.
Julia ruskade hans arm.
— Hvad tänker du på?
— På dig, svarade han ärligt.
Hon log vänligt och nickade på afstånd åt Brunius
som gick förbi dem med en af sina elegantaste helsningar
— Hvem var det? frågade Sven, som ej märkt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>