- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
152

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tvingat henne att erkänna sin underlägsenhet, och grät
för det mesta öfver sig själf. Hon medgaf tyst, att
han var tusen gånger bättre än hon, men just det retade
henne mer än allt annat.

När hon tänkte tillbaka på sin förlofningstid, ansåg
hon de timmar, då hon setat modell för sin fästman, som
de lyckligaste. Hon njöt af att se sig framstäld på duken.
och längtade blott efter den stund, då taflan skulle expo-
neras, så att många, riktigt många fingo se henne sitta
omgifven af alla de otaliga småsaker, han hopat kring
henne, med den lilla ljusröda foten framsträckt mot åskå-
daren och strumpan i händerna.

— Har jag inte nätta fötter? frågade hon alltid, så
fort samtalsämne tröto dem, och de tröto ofta.

— De vackraste jag sett, svarade han oföränderligt.

— Du har väl sett många, Sven?

— Åhja.

Hon log belåtet, smekte den lilla foten och nickade
mot honom. Hennes fötter voro de vackraste, han sett,
just så ville hon hafva det. Och när han, som så väl
begrep den saken, sagt det, skulle alla andra också säga
detsamma. Och långt innan målningen blifvit halffärdig
trodde hon sig redan höra de blifvande åskådarnes om-
dömen.

— Hvilken vacker fot, skulle det ljuda öfverallt, och
sedan de granskat foten skulle deras blickar glida från den
till figuren och ansiktet, som leende blickade mot dem. —
Åh hon är ju riktigt söt, sådant hår och sådana ögon
sedan. — Och var det någon som tviflade — tviflare fun-
nos tyvärr alltid, men hon var ej missnöjd därmed —
skulle hon höja litet, helt litet på klädningsfällen och visa
dem orginalet till foten på taflan, då läto de nog öfvertyga
sig och sade i likhet med Sven. — Den vackraste jag sett.

Flere veckor före utställningens början hade hon gladt
sig åt sin skönhets triumf, och dagen förut hade hon sagt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free