- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
153

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åt »långa David» och Lydia »att komma upp och betrakta
porträttet, hon ämnade krossa dem med sin framgång, en
framgång, som de aldrig skulle ernå.

Det var därför Julia så otåligt drog Sven med sig från
rum till rum, ty att han icke stält ut porträttet, föll henne
ej in. Slutligen stannade hon uttröttad och nedstämd i en
sal, där endast arkitekternas ritningar täckte väggarne.

— Nej men hvar är det då? frågade hon.

— Hvilket?

— Mitt porträtt, vet jag . . . jag ser det inte.

— Kära du, det fins ej här, det är ju blott måladt för
dig och mig.

— Har du . . . har du inte exponerat det?

— Behöfver du fråga mig det? Skulle jag ställa ut
dig, min egen Julia, åt kreti och pleti att fälla anmärknin-
gar om?

Hon svarade icke, tårar af sviken förväntan stego upp
i hennes ögon. Hon kände, av någonting frös till is inom
henne, att någonting gled bort och försvann, medan de
gamla misstankarne åter reste hufvudet och hviskade: —
Där ser du, hur afundsam han är, icke ens att beundras
unnar han dig.

De hade aldrig talat med hvarandra om taflan. Hon
fann det så naturligt, att den skulle ställas ut, att hon i
förväg ej spilde ett enda ord därpå, och han med sin fin-
känslighet fann det lika naturligt, att något dylikt ej
borde komma i fråga.

— Är den så dålig, att du skäms för den? sade hon
med en förbittring, som hon knappt brydde sig om att
dölja.

— Tvärtom, den duken är det bästa, jag någonsin
gjort. — Han tryckte hennes hand, hvilken slapp och vilje-
lös hvilade på hans arm, som om han velat säga henne, hur
stolt han var däröfver. Han erinrade sig den hårda strid
det kostat honom att ej exponera just den taflan, med hvil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free