- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
155

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Afund, idel afund. Sven låtsade ej se Brunius för en
stund sedan. — Hon lyckades öfvertyga sig, att hans
fråga då: hvem var det? endast förestafvats af tillgjordhet,
han tycker inte om den där långa sprätten, emedan han är
den skickligaste landskapsmålaren och kan göra honom
rangen som den förste stridig, ja han är afundsjuk. Och
hon log belåtet åt denna visshet, den försonade henne till
hälften med sin missräkning.

— Jag kommer i morgon vid elfvatiden, yttrade hon
och skrattade muntert, då hon föreställde sig de bägge
kamraternas häpna miner framför porträttet med dess ovan-
liga ställning.

— Välkommen! svarade han och tryckte tacksamt hen-
nes arm glad öfver, att hon åter var nöjd.

När Julia följande dag med sina bägge kamrater be-
traktat porträttet och en stund njutit af Lydias illa dolda
harm öfver att en annan än hon haft en dylik tur, vände
hon sig till Sven och utropade.

— Hvad du ändå målar utmärkt!

Han gjorde ingen af dessa meningslösa invändningar,
som de flesta anse sig skyldiga att framkasta, då de mot-
taga beröm. I likhet med alla verkliga konstnärsnaturer
var han för mycket sann att söka dölja sin berättigade
stolthet.

— Ja det är mycket bra, sade han lugnt.

— Vådligt styft, instämde fröken Davidson, som um-
gåtts tillräckligt med artister för att ungefär veta, när
detta uttryck borde användas.

Lydia, hvars själfbehärskning ej var nog stor, att
dölja hennes verkliga känslor, teg, hon genomgick i min-
net namnet på alla sina bekanta för att bland dem söka en
enda, som äfven kunde måla hennes porträtt.

— Nåå, hvad tycker du? vände Julia sig till henne.

— Jag förstår mig inte på målningar, sade Lydia und-
vikande, och då hon trodde sig upptäcka en triumferande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free