- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
157

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

karière. Hon stod i begrepp att högt skrika ut till hvad
pris, de flesta nybörjare vid direktör Ahlströms teater köpte
sina roller, men »långa David» förekom henne. Lik en
bedagad mamma, hvilken för länge sedan lemnat alla illu-
sioner bakom sig, sade hon med sitt släpande, trötta ton-
fall.

— Hvarför käbbla ni flickor, det där är väl ingenting
att tala om. När direktören funnit en roll, som passar
Julia, ger han den åt henne, fast nu i vår är det för sent.

— För sent, upprepade Julia tonlöst. — Nå jag skall
vänta till hösten men ej längre.

— Det är kanske bäst, sade fröken Davidson kyligt.
— Det ringde, herr Berger.

Sven kände sig tacksam för detta afbrott, som förhin-
drade tvistens fortsättning. Julias häftighet, hvars egent-
liga orsak, det föreföll honom så lätt att finna, berörde
honom på ett pinsamt sätt. Han smålog mot fröken Da-
vidson, hvars kalla uppträdande syntes honom nästan vär-
digt bredvid Julias oresonliga häftighet, och gick för att
öppna.

Det uppstod en kort stunds tystnad, medan han be-
fann sig ute i tamburen, och då han återvände i sällskäp
med tvänne äldre herrar, skulle den mest skarpsynte iakt-
tagare ej funnit annat än, att de tre unga damerna voro de
bästa vänner i världen, där Lydia stod med ena armen
kring Julias midja och betraktade den sednares porträtt,
under det att »långa David» i en något tillgjord ställning,
som fördelaktigt framhöll hennes yppiga byst, stannat ett
steg bakom den och endast tycktes hafva ögon för taflan
framför sig.

— Teater, tänkte Sven och en känsla af olust smög sig
öfver honom, så att han måste göra våld på sig för att ej
visa sitt misshumör. — Julia, återtog han — tillåt mig
presentera professor — han nämnde ett namn, hvars klang

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free