- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
160

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

följd af Sven, som gick med ovanligt rak hållning. I tam-
buren stannade den gamle herrn och frågade sakta. — Hör
nu, min unge vän, anser ni det riktigt klokt att vid er
ålder binda er vid en kvinna?

— Jag har ju nyss visat, hvad hon förmått mig att
göra.

Den gamle plirade knipslugt med sina små vänliga ögon
och klappade honom på axeln.

— Ni har kanske rätt, Berger. Hvad som är skadligt
för en, är bra för en annan och tvärt om — Hör nu, ni
kommer väl upp till mig, innan ni reser?

— Ja visst. Och ännu en sak, ifall herr professorn
vill mottaga den där duken som ett minne af mig, så be-
gär jag ej bättre än att få gifva den åt min lärare, men
sälja den hvarken kan eller vill jag.

— Tack gosse, hjärtligt tack! Men det vore grymt af
mig att beröfva er just den. — Seså, säg ingenting, jag
förstår ändå, hvad ni menar, men den tar jag inte emot.
Skicka hem en studie eller två utifrån. Och så, kila upp till
mig, innan ni reser, få vi språka litet. Adjö nu! — Jag
kommmer grosshandlare, ropade han utåt — jag kommer.

Med strålande blickar och högburet hufvud vände Syen
om intill sina tre gäster. Utan att fråga efter, hvad de
tänkte därom, slog han armarna kring Julia och drog
henne intill sig. Hon gjorde ej något motstånd, hon smög
sig villigt till honom, lutade hufvudet mot hans axel och
såg öfverlycklig på de andra, i detta ögonblick fann hon
det vara en utmärkelse att älskas af en sådan man.

Lydia bet sig i läpparne, ty med ens stod det klart
för henne, att den framgång, hon vunnit, var eländigt liten
mot den att älska och vara älskad. Icke ens fröken Da-
vidson, som eljes aldrig lät någonting inverka på sig, för-
mådde frigöra sig från en känsla af ensamhet, hvad vore
väl de lättköpta triumfer, hon lyckats eröfra genom sin
kropps skönhet i jämförelse med den, som låg däri att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free