- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
164

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Julia hade ej sett, hvem det var, som stört henne.
Hon flydde springande, och först sedan hon med samma hastig-
het rusat genom flere gator, lyckades hon hejda sig. Hennes
första rediga tanke var, att människorna måtte tvifla på
hennes förnuft. Hon slätade mekaniskt ut ett par rynkor
på kappan, strök tillbaka sitt hår vid tinningarne och gick
vidare.

— Tillbaka till Sven, sade hon oupphörligt — tillbaka,
tillbaka. Han är god och stark, hos honom fins öfverseende
och kärlek, han skall gifva mig krafter i striden mot mig
själf, jag, som är honom ovärdig. — Tillbaka, tillbaka!

Sven stod framför hennes porträtt, som han betraktade
med tindrande blickar, hvilka lika mycket gälde orginalet
som konstverket.

Hon stötte upp dörren och kastade sig flämtande af
sinnesrörelse till hans bröst.

— Sven . . . Sven far inte bort ifrån mig, jag ber
dig far inte!

— Är det du Julia. — Har något händt, du ser så
besynnerlig ut?

Hon gömde sitt ansikte vid hans bröst, slingrade ar-
marna kring hans hals och kved som ett såradt djur i döds-
ångest.

— Sven far inte, jag ber dig, far inte!

— Kära barn, började han oroligt och strök hennes
feberheta kinder, men hon lät honom ej fortsätta.

— Du vet inte, hvad du gör, du vet det inte. Sven
säg, att du inte reser!

— Julia, det kan inte vara ditt allvar, jag förlorar
mitt stipendium, jag . . .

— Jo . . . jo . . . jag dör om du reser ifrån mig.
— Hon tryckte sig lidelsefullt intill honom och hennes
händer grepo krampaktigt kring hans nacke. — Se mig
rätt in i ögonen Sven och lofva, att du stannar hemma!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free