- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
170

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var en vacker flicka . . . naturligtvis, en artist valde ej
på annat sätt, men — hm! — det var så besvärligt att
bryta, ty att det snart skulle gå därhän, därom voro de
alla öfvertygade.

Sven log. Hvad de andra ansågo för en black om
foten blef just hans styrka. Hans kärlek var en spegel-
blank sköld, som han ämnade hålla upp mot frestelserna
och försåten, hvilka lurade bredvid den väg, han hade att
vandra, en sköld, som alltid skulle förblifva fläckfri, det
lofvade han sig själf. — Feghet, sade de . . . Nej försig-
tighet, svarade han.

Man skrattade åt honom — unga konstnärer —
gamla med för öfrigt — skratta nästan alltid, helst när
det gäller allvarliga spörjsmål, för dem är konsten det
enda, hvaråt man ej ler. De bombaderade hvarandra med
skäl för och emot. Sven försvarade sig så ifrigt, som om
han känt marken gunga under sina fötter och drog fram
exempel i dussintal. Hur gick det ej lille A., bildhugga-
ren? Ensam utslungad i världsstadens hvimmel blef han
absinthdrinkare, slusk, knäckt; en rik begåfning, som bru-
tits redan i sin linda, stora löften och intet resultat; en
stackare, som sprang från den ena förstadskrogen till den
andra och arbetade åt gipsgjutare, när nöden tvingade
honom därtill. — Och hvarför? — Emedan han var en-
sam. — Eller långe B., landskapsmålaren? Strök omkring
på gatorna efter en slinka, som bedrog honom, så ofta det
föll henne in, och det föll henne ofta in; bodde i en skrubb
sex våningar högt i Montmartre och hann aldrig arbeta,
emedan den svartsjuke token måste bevaka sin älskarinna.
Eller vackre C., som sköt sig, då en cocotte visade honom
på dörren, därför att hans föräldrar ej skickade honom mer
pengar.

Ja men de andre, alla de andre då? — Man talar ju
endast om dem, som lyckats, de, som misslyckats, glöm-
mer man. — För öfrigt är man aldrig säker på andra och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free