Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu mindre på sig själf. Han var en svensk konstnär,
som älskade en svensk flicka, han vistades endast här så
länge det var nödvändigt . . . kände han sig blott stå
säkert på egna fötter, adjö då och hem igen. Fosterlan-
det var ändå fosterlandet och dit hörde han. Konsten är
kosmopolitisk, men dess utöfvare tillhöra alltid en nation.
Han hade rätt . . . på sitt sätt förstås. Det gamla,
kära Sverge, de glömde det ibland — i synnerhet när det
varit orättvist mot dem — men dit hörde de likväl alla.
* *
*
Sven började genast på Darus, den unga mästarens
atelier. Det var mest skandinaver, amerikanare och några
engelsmän, som arbetade hos honom. Och alla lärde sig
hålla af den lifliga Daru, som flög af och an, ut och in
med sammetskalotten på nacken, västen uppfläkt och ven-
stra handens tumme trädd genom hålet på paletten.
— Sacre nom de dieu! rullade det dagen i ände ge-
nom de rymliga salarne. Beröm eller klander inleddes all-
tid med samma ord, och ingen var någonsin säker för det
senare. Bäst det var hängde Darus krokiga näsa öfver
en elevs axel, en fruktansvärd rad r — han var syd-
fransman — störtade fram mellan hans blodröda läppar om-
gifna af ett yfvigt, lent skägg. Så fick han fatt i en pen-
sel, kastade ned ett par färgklickar på duken, lade huf-
vudet på sned, knep ihop ögonen och belåtet, nästan mjukt
ljöd ånyo hans: sacre nom de dieu!
Och alla måste de förundra sig öfver den effekt, han
frambringade med blott några få penseldrag. Det var ej
längre någonting, som skulle föreställa en människokropp,
det blef lefvande kött, under hvars hud man tyckte sig se
blodet pulsera i de fina ådrorna.
Daru fnittrade nöjd åt elevernas häpna beundran, ty
hur stor han än var, utan beröm kunde han ej lefva. Se-
kunden därpå stod han hos en annan, r-en rullade hotfullt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0177.html
