- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
172

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

penseln dansade åter öfver duken och trollade fram en ny
effekt.

Daru hade öfver tjugo elever på sin atelier. Han för-
summade ingen af dem, hann med allt och målade själf
samtidigt på sin stora salongstafla jämte ett par, tre be-
ställningar. Kvällarne och nätterna satt han på teatrarne
eller klubben, sofva . . . bah! han var ung, icke mer än
fyrtio år än.

Sven trifdes utmärkt bredvid mästaren, hvars rastlösa
verksamhetsifver smittade äfven de trögaste. Lättja, äkta
nordisk, drömmande lättja var ett okändt begrep för denne
sydfransman, som ej förmådde sofva mer än tre, högst fyra
timmar på dygnet. Sven inbillade sig, att han varit och
var flitig, men då han ville falla in i den gamla vanliga
arbetslunken, kom Daru med sina eggande, otåliga r-ljud
och jagade honom hufvudstupa framåt. Hvad Sven ansett
för flit, kallade Daru med en föraktlig axelryckning sömnig
tröghet.

— Men man skall väl roa sig också, invände en gång
en amerikansk millionärs son — styf målare för öfrigt —
som arbetade på atelieren.

— Sacre . . . tjöt Daru och hans ögon sprutade blix-
tar — det största nöje som fins är att vara målare. Sacre
nom de Dieu kan man, behöfver man roa sig, då man är
målare! Färg och penslar se där allt . . . allt! — Nå låt
höra, hvad gör ni om nätterna?

— Sofver, ljöd svaret med äkta amerikansk flegma.

— So . . . sofver! — Daru glömde bort att svära, så
förundrad blef han. — Allez donc!

Amerikanaren gick vresigt och kom aldrig åter.

Daru gjorde ej min af att ropa honom tillbaka, han
tycke ej om menniskor, som sofvo om nätterna, han miss-
tänkte, att de äfven gjorda det om dagarne.

Vid Sven Berger däremot fästade mästaren sig sär-
skildt. Den långe, säflige nordbon, som bildade en så bjert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free