- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
176

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Klockan tolf inträdde en ståtlig blondin, som värden
mottog med påtallande uppmärksamhet. Vid hans arm
skred hon sedan genom rummen och mottog med en
nedlåtande böjning på hufvudet de öfrigas hyllning,
medan Daru troget följde henne öfverallt. Utan för
dörren till det allra heligaste stötte mästaren och hans
dam på eleverna, hvilka samlats där i en klunga till hälften
bländade af den oäkta lyx, som utvecklades rundt omkring.
Daru slungade ut ett namn, hennes namn, midt i hopen
och drog dem med sig till buffeten, allesamman . . . sacre
nom . . . ingen understod sig att skolka.

Champagnen gnistrade i glasen, de bugade sig för den
ståtliga blondinen, som alltjämt hängde vid mästarens arm.

— Ditt hof, förklarade han med en stolt rörelse och
hon böjde samtyckande sin nacke, hon vågade ej le, an-
tagligen af fruktan att rubba läpparnes sminkning,

De förstodo genast, att hon var Darus väninna, och
kände sig lika smickrade af lärarens förtroliga välvilja, som
hon af sin beundrares ridderliga artighet. Daru visste,
hvad han gjorde, då han placerade sina elever kring henne
och därigenom hindrade hvarje farlig rival att närma sig
den sköna, men han måste vara diplomatisk för tillfället,
ty han var fattig på mynt.

— Man dansar, hviskade en liten svartögd snärta till
Sven och lade sin hand på hans arm.

Strax därpå hvirflade de genom salen. Det blef en
vals, hvarom den svartögda ej drömt, en äkta svensk vals,
som icke hade det minsta gemensamt med det säfliga på
stället hvila, hvarvid hon förut varit van. Sven dansade
väl och fann ett nöje i att ila öfver golfvet, knuffa undan
de andra paren och draga den lilla brunetten med sig från
salens ena ända till den andra. Hon skrattade först, hiss-
nade sedan och uppgaf små korta skrin men fann det oer-
hördt roligt att lyftas af hans starka arm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free