- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
178

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Daru endast svor och såg missnöjd ut, ingenting fann
nåd för hans ögon. Men plötsligt hoppade han till, röck
åt sig en duk och sprang fram i ljuset vid fönstret.

— Sacre nom . . . den här skall göras färdig och
ställas ut.

Det var Julias porträtt, Daru höll upp framför sig.
Åsynen af denna duk, som Sven nästan förgätit under det
nya, rastlöst arbetsamma lif, han fört en tid, gjorde den
unge mannen tankfull. Han både svettades och frös, det
bästa, han ännu lyckats åstadkomma, påstod denne främ-
ling vara ofullbordadt, behöfva göras om, och sedan, först
sedan tillfredsstälde det honom. Sven kände sig smickrad
och nedslagen på samma gång, den egenkärlek, han själf
funnit berättigad, erhöll en svår knuff, men hans tillförsigt
stärktes äfven af mästarens visshet om framgången. Han
betraktade än Daru, än porträttet. Leende satt Julia där
och drog på sig strumpan, medan en skalkaktig blick sköt
fram ur hennes vackra ögon, hvilka nu tycktes fråga honom:
tror du icke ens på den store Darus omdömesförmåga, jag
stackars liten och professorn där hemma lyckades ej öfver-
tala dig, men han . . . han . . . skall icke heller han
lyckas därmed? — Men att göra det nu, då han ej velat
ställa ut målningen förut, var det ej att gifva vika i en
sak, som han ansett för en vigtig fråga, fordrade konsten
verkligen så mycket?

— Ja men att börja om med ett gammalt arbete, in-
vände han obeslutsam, det bar emot att svika sig sjelf.

— Att det är gammalt hör ej hit, ni kommer att lyc-
kas med detta, jag ser det redan nu, alltså raskt till
verket!

Sven böjde samtyckande sitt hufvud, eftersom det syn-
tes nödvändigt, måste han väl underkasta sig, och när han
gick till rätta med sig, fann han, att det alls icke skedde
ogärna, han blef tvärtom glad öfver att Daru tvingat
honom därtill. Mot mästarens ord gafs för öfrigt ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free