- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
181

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alldeles tyst i den nyss förut stojande skaran, effekten var
öfverväldigande. Framför dem hängde en tafla, som hela
Paris och med det halfva den bildade verlden snart skulle
beundra.

»Badande nymfer» kallade, eller rättare ämnade Daru
kalla sin duk.

Mättadt solljus, färgrika blommor, rinnande vatten och
nakna kvinnor . . . allt behandladt med den öfverlägsna
säkerhet och de tusentals finesser, som gifvit Daru hans
verldsberömda namn.

De unge männen stodo tysta och vågade ej draga andan
rädda att störa den andaktsfulla stämning, som gripit en
hvar af dem. Så, just så önskade de alla att måla en gång,
men skulle de någonsin lyckas nå denna fulländning? Daru
njöt af deras beundran, för honom ägde den nära nog samma
värde som tidningarnes loford, hvilket snart skulle ljuda i
alla tonarter. Han visste det redan på förhand men tve-
kade ej en sekund att taga ut ett litet förskott, smicker
var ett lifsvilkor för honom. —

Salongen, årets regelbundet stora händelse, öppnades
och Darus stora duk erhöll den mest fördelaktiga platsen
ensam på en kortvägg, som om den stolt velat säga
till alla.

— Se på mig, jag hänger här ensam, ty ingen af er
andra är värd att finnas i min närhet.

Tout Paris, det märkvärdiga tout Paris, hvars bestånds-
delar äro hvarandra så olika, trängdes framför Darus upp-
seendeväckande tafla. Utrop af beundran på ett dussin
skilda språk ljödo rundt omkring och trängseln var ohygg-
lig. Människor, som voro där för att se, och människor,
som voro där för att låta sig ses, böljade oafbrutet genom
rummet och i en oredig förbistring af tungomål och dialekter
sjöngo alla ut sin hänryckning inför detta mästerverk. Män
med eller utan fosterland, kvinnor med eller utan hjärta,
hela hopar af dessa kosmopoliter, som samlats från jordens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free