- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
182

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla hörn och kanter för att dyrka nöjet i världens glada
hufvudstad, stannade bländade och sökte efter ord för att
uttrycka, hvad de kände.

Svens tafla var äfven färdig och hade tack vare Darus
inflytande erhållit en ganska bemärkt plats. Men hur obe-
tydlig föreföll den ej inklämd mellan dussintals andra. Den
unge mannen log vemodigt, då han gick genom salarne
och såg alla de utstälda mästerverken, och han, nybörja-
ren, kände sig nästan krossad, förintad af all den gedigna,
storslagna konst, som täckte väggarne. Hur mycket hade
han ännu ej att lära och hvilken otroligt lång väg återstod
ej att tillryggalägga. Ett ögonblick tyckte han sig så
liten, obetydlig och kraftlös, att han tänkte öfvergifva allt-
samman, men länge varade ej hans nedslagenhet. Han
var född till konstnär, han ämnade också blifva det. Han
kände sig plötsligt växa; just det, att han blifvit upplyst
om sin egen ringhet, var en sporre, som tvingade honom
att gripa nya tag. Om han sedan lyckades eller ej be-
tydde i det stora hela föga, konsten var för stor, för hög,
för dess skull borde och måste han uppoffra allt.

Och hvad skulle väl Julia säga, ifall han ej lyckades?

Konsten och hon, se där de bägge, för hvilka han
ville lefva och arbeta.

Dessa tankar gåfvo honom hans styrka åter. Ungdom,
förtröstan och handlingskraft ägde han redan, framåt, så-
ledes framåt! Kärlek, hennes kärlek var äfven hans.
Han var mer än lycklig, han var segerviss. Utan henne
skulle han kanske tvekat och stapplat, Julia var det värn,
han fått sätta emot sin misströstan, när motgångar och
sorgsna tankar infunno sig.

Under sin promenad genom rummen kom Sven att en
stund stanna i närheten af en grupp, i hvars midt dagens
hjelte tagit plats. Vänner och bekanta, kände och okände
fattige ock rika trängdes kring den lycklige Daru, som ned-
låtande mottog deras hyllning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free