- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
188

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heter mer än mina försäkringar, står det er fritt. I afvak-
tan på ett möjligen blifvande svar, tecknar jag

Julia Svan.

— Det här har hon ej skrifvit själf, var Svens första
tanke efter genomläsandet af brefvet, den nästa blef. —
Månne fadren hjälpt henne? — Nej det var omöjligt, vakt-
mästar Svan uttryckte sig ej på ett sådant sätt. Draperad
i sin värdighets slitna toga skulle han bombarderat tviflaren
på hans dotters dygd med tolf sidor nonsens, sex rader
skäl och en half rad bevis. Någon utomstående har hjälpt
henne, Bagges ord voro således sanning. Med en trött åt-
börd slängde Sven brefvet ifrån sig, det här var slutet på visan,
på deras kärlek, hans och hennes. Nå så godt var det,
hon såväl som han ägde sin frihet och . . . och . . . nej
han ville ej längre tänka därpå, det var oåterkalleligen slut.

Han gick ut och mötte tio steg från porten den lilla
svartögda brunetten, med hvilken han dansat på Darus bägge
fester, hon tycktes hafva väntat honom . . . Nåja, tänkte
han — hon lika väl som någon annan.

De åto middag i hvarandras sällskap, tillbringade en,
som hon sade, gudomligt rolig kväll och sedan stannade
hon kvar hos honom en vecka. På jämnt åttonde dagen
därefter öfverraskade han henne i trappan, kyssande krydd-
krämarens biträde, en vacker gosse med brända lockar och
trånsjuka ögon, och bad henne kallt gifva sig af igen.

Hon gick småskrattande sin väg och lofvade sig själf
att hädanefter hålla alla nordbor på afstånd; de voro så
egendomliga, de fordrade till och med obetingad trohet af en
kvinna, det var nästan det mest löjliga, hon någonsin hört. Den
bedragne älskaren hörde hennes friska, gäckande skratt eka
mellan väggarne, långt efter det han stängt sin dörr bakom
henne. Sedan dog det bort och han hade återfått sin fri-
het . . . men till hvilket pris?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free