- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
190

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stanna i Auches en tid bortåt, landtluften borde göra honom
godt efter det enerverande lifvet vid bad- och kurorterna.

Mästaren berömde Svens tafla, både idéen och utföran-
det vunno hans bifall. Äfven Darus nya väninna värdi-
gades instämma i hans loford, men Sven tackade knappt
därför, han kände redan från första stunden en hemlig mot-
vilja för henne, ehuru hennes ögon voro ganska lika Julias.
I stället sysselsatte han sig så mycket mer med Daru själf.
Mästaren var ohyggligt nervös och någonting, som ej fun-
nits där förut lyste fram ur hans ansikte, någonting när-
mare liknande en dödstrött hjorts bedjande blick, då jägaren
med knifven i handen närmar sig sitt offer.

Daru och hans väninna slogo sig ned i byns tarfliga
värdshus för att fira sin smekmånad, hvilken verkligen
räckte — en hel vecka. Sedan ledsnade hon vid det enfor-
miga landtlifvet och gaf sig af till Paris men glömde —
förmodligen af grannlagenhet — att säga något åt Daru
därom. Hon reste med en förmögen landtjunkare, hvars
bekantskap hon händelsevis gjort. Daru rasade som en
äkta sydländing, då han fann sig bedragen för . . . hvilken
gång i ordningen visste han ej, aritmetiken var icke hans
starka sida, och alldeles som en sydländing lugnade han
sig efter tre dagar, under hvilka Sven trofast höll sig i
hans närhet för att hindra honom från att begå en oöfver-
lagd dårskap.

När han väsnats och gestikulerat tillräckligt, blef mä-
staren kall som ett isblock, talade ironiskt om sin otur och
började måla för att döda tiden.

Sven och han följdes troget hela hösten, och under
denna korta tid lärde sig den unge mannen vida mer än
under hela sitt föregående lif. Han tillegnade sig en del
af mästarens djärfva teknik dock utan att någonsin sjunka
ned till imitationsförsök. Sven ägde en nog själfständig
natur att aldrig gå i ledband hos andra; och hvad mer var,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free