- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
192

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. . . att de dödat den äfven hos männen. — Sacre
nom . . . se inte så där på mig, jag vet det jag. Ni har
väl hört den gamla omtuggade farssatsen: männen bli förr
eller senare, hvad kvinnorna göra dem till. Sant eller
icke, hvad mig beträffar har det slagit in — han log egen-
domligt — akta er ni, att ni ej går samma väg som jag!

Sven teg, ty han hade ingenting att säga, men inom
sig beklagade han den store mästaren, som var så fattig,
att han icke ens förmådde köpa sig litet kärlek.

— Sacre . . . det är lustigt, inte sant? utbrast Daru
efter en stund och skrattade på ett sätt, som sade Sven,
att hans munterhet ej var naturlig.

— Så . . . hvad då?

— Åh miss Allie, min sista väninna, ha ha ha . . .

Det var första gången Daru talat om henne, och Sven
lyssnade nyfiket.

Daru skrattade alltjämnt, forceradt och hånfullt, sedan
sade han.

— Hon tog trettio tusen francs med sig af mina pengar.

En fråga sväfvade på Svens läppar, och Daru, som
märkte det skyndade sig att infalla.

— Åh nej hon tog dem ej. Samma dag, hon reste,
skänkte jag henne pengarne till en vagn, hon ansåg sig
behöfva en sådan.

— Samma dag hon rymde med . . . och hon lemnade
ej igen dem?

Daru höjde på axlarne.

— Fy det var simpelt!

— Simpelt? — Nej förr kvinligt.

Efter detta sista utfall blef Daru fullkomligt lugn, men
Sven märkte, att han darrade och fått stora, mörka ringar
kring ögonen. En stund målade bägge under tystnad, då
började Daru plötsligt skälfva som en drucken och gick
med vacklande steg hemåt mot värdshuset. Sven stod
orörlig kvar och såg efter honom, hvad var det, sjukdom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free