- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
193

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller . . .? Under dessa få dagar hade han lärt känna den
store mästarens lif och hyste endast deltagande för honom.
Daru stod ensam på en piedestal, kring hvilken ett helt
lands befolkning trängdes för att bringa den, som oupp-
hörligt skänkte det franska namnet ny ära, sin hyllning,
och likväl kunde ingen stå mer ensam än den beundrade
och afundade mannen. Öfvermättnad och leda var det enda,
han kände, kanske äfven förakt och vämjelse. Hans stor-
slagna konst var endast ett skimrande skal kring ett tom-
rum, som han ibland sökte fylla med köpt kärlek och utsväf-
ningar. Sven tänkte på sig själf, äfven han sträfvade efter
detsamma, som Daru redan nått, skulle äfven han endast
få skalet och med det tomheten?

— Nej, sade han högt och tyckte sig med ens se Julias
af ljusa lockar omgifna ansikte framför sig, han hade varit
klok och förtänksam, han ägde det, som skulle fylla tom-
rummet och kraftigt tillade han. — Jag har gjort rätt.

Tio minuter efter sin bortgång kom Daru tillbaka.
Hans ögon blixtrade, gången var spänstig och rörelserna
viltnade om den samlade styrka, som nästan alltid utmärkte
dem. Sven frågade sig förundrad, om det var samme man,
som nyss vacklat bort, men Daru tycktes ej märka något
utan målade hvisslande vidare, som om ingenting händt.

— Ni har väl hört Robispierres stående fras, hvad?
började mästaren efter en stund.

— Neej!

— Sacre nom . . . inte . . . jaså. Jo han förkunnade
ständigt, att dygden befann sig i minoritet här på jorden.
Tror ni ej, att han hade rätt?

— Hm, jag vet inte. — Sven brydde sig ej om att
reflektera öfver Darus ord, han förmodade, att en af de
vanliga paradoxerna eller ett utfallen skulle följa och väntade
lugnt på fortsättningen.

— Jo, återtog mästaren — så mycket är säkert, att
skulle lasten händelsevis komma i minoriteten — någonting,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free