- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
194

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som den dock aldrig behöfver frukta — gör den ögonblick-
ligen revolution och . . . ni kan vara viss därom . . . den
segrar fullständigt. — Och då Sven ej svarade, fortsatte
han. — Vet ni hvad, Berger, jag hatar lasten och likväl
är jag en bland de förste, som skulle ställa mig under dess
banér; sådana äro vi menniskor.

Dagen därpå reste Daru till Paris igen, det var för
tråkigt i Auches, hån ansåg sig ha för litet att göra, ty
ingen kunde väl begära att en konstnär endast skulle måla.

Sven dref ensam omkring bland snåren vid den lilla
byn, tänkte på Darus erfarenheter af lifvet och suckade
stundom, mästaren hade utan att veta det drifvit in en ny
tagg i hans hjärta bredvid den, som redan fans där förut,
men det oaktadt tviflade Sven aldrig på sin Julia. Ehuru
han ej gjorde sig närmare reda därför, kände han, att hon
blifvit ett lifsvilkor för hans tillvaro, och han vågade ej
röra närmare vid sina egna känslor samt undvek ihärdigt
att gå till botten med dem. Nej han ville ej tvifla, han
ägde kärleken och lyckan, hon var och förblef den andra,
den största belöningen, som väntade honom vid stridens
slut. Han log af medömkan åt den store Daru, som var
så liten bredvid en af sina elever. —

I Paris mottogs han af det vanliga lifvet och gled in
däri, försvann bland massorna och skymdes bort, en obe-
tydlighet, en atom utan betydelse för någon annan än sig
själf. Sven ämnade ånyo börja måla på Darus atelier, men
mästaren skickade af honom med den förklaringen, att hans
unge vän »Berscher» var fullfjädrad . . . sacre nom . . . nu
gälde det att stå på egna fötter och . . . kom igen, då ni
har lust men aldrig en förmiddag!

Sven aflägsnade sig glad och stolt öfver detta afslag,
som stälde honom så nära det slutliga målet, att han blott
behöfde sträcka ut handen för att nå det. Hans glädje ytt-
rade sig först i ett nytt bret till Julia och sedan . . . ja
sedan blef det att arbeta utan rast och ro. Han fullbor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free